Den turkosa färgens diskreta charm

Färgers användning inom rörlig bild har länge intresserat mig. Allt oftare tycker jag mig upptäcka turkosa nyanser i filmer och tv-serier, ofta som en bakgrundsfärg i olika miljöer. Är det en tillfällighet, eller ett medvetet val? Jag bestämmer mig för att studera hur ofta jag upptäcker turkosa nyanser i filmer och tv-program.

Yle Nyheters nya dräkt

En kväll slår jag mig ner i soffan för att titta på Yle Nyheter och tappar hakan då jag ser att programmet fått en ny studiomiljö med en bakgrundsgrafik i starka lila och turkosa färger. Grafiken är dessutom inte statisk utan rör sig konstant från vänster till höger. Den lila färgen skiftar i olika nyanser och kontrasteras med turkosa bollar och kuber som rör sig likt ystra spiggar över skärmen bakom nyhetsuppläsaren.

Den turkosa färgen figurerar även i textrutor, som poppar upp både upptill och nertill i tv-rutan. Jag inser att jag har svårt att koncentrera mig på vad nyhetsuppläsaren säger, då jag distraheras av den rörliga och grälla bakgrundsgrafiken.

Olika färger väcker olika associationer och känslor. Färgen lila, som är en kombination av rött och blått, är en stark och dominant färg som förknippas med dramatik, lyx, intelligens och kunskap. Lila har symboliserat makt och rikedom hos europeiska kungligheter, medan mörka toner av lila har associerats med sorg bland katoliker. 

I Yle Nyheters nya design används lila som en primärfärg och turkos som en komplementfärg. Men varför valde Yles grafiker den dominanta färgen lila som huvudfärg? Är inte nyheterna dramatiska nog? Tänk om färgerna använts tvärtom, med turkos som huvudfärg?

Den turkosa färgens historik

Den turkosa färgen har en lång historik. Färgens namn lär härstamma från franskans pierre turquoise, som betyder turkisk sten. Den turkosa stenen är dock inte turkisk, utan har endast fraktats av turkiska handelsmän till Europa någon gång från 1300-talet och framåt. Turkos är en halvädelsten, som skiftar i himlens blå och havets gröna färger. Den har främst hittats i Iran och Afghanistan.  

Färgen turkos är en färg som har haft en betydande symbolisk roll, och en särställning i flera civilisationer. Den har ansetts stå för helande och styrka samt använts i smycken, gravsättningar och arkitektur för att skapa en känsla av paradiset på jorden. I dag är turkos en paraplyterm för runt femtio nyanser av blågrönt, som kan skifta från ljusturkos till petroleumblått.

Turkosa nyanser används ofta inom mode, inredning och grafisk design. Turkos används också för att skapa en känsla av lugn, i allt från sjukhusmiljöer till sovrum till spa-miljöer, då turkos är mer rogivande än rena blå färgtoner.

Turkosa nyanser på tv

Två brittiska tv-serier som tydligt utnyttjar den turkosa färgens charm är Barnmorskan i East End och I vår herres hage, två långkörare som fortsättningsvis går att se på tv.

I Barnmorskan i East End (orig. Call the Midwife, 2012-) skiftar barnmorskornas klänningar i turkosblått, ibland ljusare, ibland mörkare, beroende på ljussättningen. Som kontrast bär de vita kragar och röda koftor när de käckt cyklar i väg för att förlösa East Ends gravida kvinnor. I nunnornas hus (som driver barnmorskeverksamheten) samlas alla till afternoon tea i köket. I inredningen finns diskret grön- eller blåturkost i allt från väggar, dörrar, till tekoppar.

Seriens läkarmottagning har blekt turkosa väggar, och i läkarens hem är köksskåpen glatt turkosa. Läkaren Dr Patrick Turner är en sympatisk och pålitlig medelålders man, medan hans hustru Shelagh är en godhjärtad och hjälpvillig barnmorska och sjuksköterska. I deras hem blir alla problem lösta och eventuella motgångar är bara moraliskt danande.

Men färggrannast är energiska Violet Buckels välsorterade affär, där starka komplementfärger i butikens sortiment matchar den turkosmålade butiksinredningen. Även butikens dörr, fönster- och dörrkarmar är färgglatt inbjudande turkosa. Violet är en handlingskraftig kvinna som tar tag i saker. Alla färger i hennes affär kan ses signalera att här är det liv och rörelse, medan turkos hos läkarparet signalerar att hos dem finns harmoni och empati.

Lantlig färgestetik

Samma färgestetik återfinns i den brittiska serien I vår herres hage (orig. All Creatures Great & Small, 2020-), som utspelar sig från 30-talet till mitten av 50-talet. Även här skiftar den turkosa nyansen beroende på bildvinklar och ljussättning. Ett gammalt grått stenhus på landsbygden i Yorkshire har piggt turkosblå dörr och fönsterkarmar.

I veterinärens hus finns ljusturkosa väggar i mottagningsrummet, och trofasta hushållerskan Ms Hall bär ett petroleumblått omlottförkläde. Även veterinär Siegfried Farnons gröna bil, en Rover 12 Sports Tourer, skiftar i vissa scener i turkosgrönt.

Komplementfärgerna i seriens interiörer och karaktärernas kostymer är varmt mörk- eller roströda, ljust senapsgula eller ockra, vilket kontrasterar fint mot de blå-grön-turkosa färgerna. Trots ett andra världskrig, och Siegfrieds temperamentsutbrott, säger färgerna att det alltid är tryggt och ombonat hemma hos veterinären.

En rödhårig schackspelare

En amerikansk tv-serie som utnyttjar färgernas magi extraordinärt är The Queen’s Gambit (2020) om den föräldralösa flickan Elisabeth/Beth, som invigs i schackspelets konster av barnhemmets vaktmästare och därefter växer upp till att bli en svårslagen schackmästarinna. Handlingen utspelas på 60-talet och scenografin och kostymerna frossar i färger och former.

Färgskalan i filmen lär ha komponerats utifrån huvudkaraktärens hårfärg – Beth är rödhårig – vilket blir en utmärkt komplementfärg till blått, grönt och turkost. Beths röda hårfärg kombineras och kontrasteras med kläder, inredning och tapeter som skiftar i allt från stålgrått, duvblått, skogsgrönt, petroleumblått och turkost.

I en scen sitter Beth ensam hemma i en turkos soffa i vardagsrummet. Hon röker och dricker vin i sin ensamhet och är klädd i ett blekt turkost linne och en rosa kofta. Kudden i soffan går i samma turkos-rosa nyanser, och tapeten bakom är rosa. Scenen kan tolkas symbolisera att hon vill vara vuxen men fortfarande har en fot kvar i barndomens pastellfärgade värld.

The Queen’s Gambit är ett färgsprakande universum. Olika scener, som utspelas i samma miljöer, har även ljussatts på olika sätt så att färgerna antingen blir klara eller dova för att kunna gestalta olika känslolägen hos huvudkaraktären. Ljusa och varma färgskalor (rött, orange, gult) väcker positiva känslor, mörka och kalla färgskalor (blått, grått, grönt) negativa känslor. Enligt seriens produktionsdesigner Uli Hanisch är det viktigt att finna en personlig visuell touch till sin historia, och att tänka på vilka färger som talar till publiken.

Fransk filmestetik

En film som sannolikt slår alla andra i användningen av den turkosa färgens diskreta charm är den franska filmen Beskyddarna (orig. Les Gardiennes, 2017). Filmen utspelas på landsbygden 1915, då kvinnorna fick ta över det tunga jordbruket för att överleva medan männen drog ut i första världskriget. Trots den påvra miljön och de avskalade scenerierna är filmen ändlöst vacker i sin färgsättning.

Nästan varje filmscen skiftar i någon nyans av turkos; allt från de kala stenväggarna på gården, dit fattiga Francine anländer som arbetskraft, till de hemvändande soldaternas dubbelknäppta uniformskappor. Dörrar, fönsterluckor, klänningar – allt skiftar från duvblått till blekt turkost till petroleumblått, beroende på dygnets eller årstidens ljus. Ibland är det ett ensamt stearinljus som lyser upp en dovt turkos tom vägg, eller ett klädesplagg som kontrasterar mot det gyllengula vetet som skördas i solskenet.

En svensk färgbomb

En svensk tv-serie som anammat den turkosa färgens diskreta toner, men även dess möjlighet till slagkraftighet, är Whisky on the Rocks (2024). I serien, som handlar om ubåtsaffären 1981 då en sovjetisk ubåt körde på grund strax utanför Karlskrona, kläs ingen mindre än Sveriges dåvarande statsminister Torbjörn Fälldin i en grann turkos kostym. Vad signalerar den?

Fälldin gestaltas som en statsminister med fötterna på jorden, eftertänksamt piprökande, orädd för att säga ifrån men med förståndet att veta när det är bäst att vänta och när det är bäst att agera. Här blir den starkt turkosa kostymen en signal om såväl eftertanke som handlingskraft.

Även i Sovjets kommunistiske ledare Brezjnevs kontor i Moskva ses turkosa nyanser i skrivbordsunderlägg och sekreterarens skrivmaskin. Till och med i den sovjetiska ubåtens interiör skymtas färgen i de runda dörröppningarna. I dessa två miljöer är de turkosa nyanserna dock dämpade och mindre iögonenfallande.

Stormskärs Majas kofta

Hur är det då med finländska filmer och tv-serier? Mitt intryck är att det inte särskilt ofta används turkosa nyanser i kostym eller scenografi inom finländsk filmproduktion. Exempelvis i filmen Stormskärs Maja (2024), i regi av Tiina Lymi, är det dova blå och grå nyanser som dominerar mot enstaka lågmälda kontrastfärger. Men i en scen bär Maja en turkosmönstrad kofta, i en annan scen har hon en diskret mörkturkos sjal samt i en scen är en baby klädd i en ljusturkos hätta.

Det mest dominant turkosa i filmen är dock en dräkt som Maja bär då hon och Janne går på marknaden. Både koftan och den långa kjolen är starkt turkosa, vilket får mig att undra vilka färger allmogens klädedräkter (som främst var i linne och ull) hade i verkligheten.

Finländsk tragik i cyangrönt

I så fall blir regissören Klaus Härös senaste film Aldrig ensam (orig. Ei koskaan yksin, 2024), om Finlands tragiska utvisning av åtta judar 1942, kanske ett färgmässigt undantag. Att turkosa nyanser tidigt hafts i åtanke är ingen hemlighet, eller cyangrönt som filmens fotograf Robert Nordström kallade färgen under en föreläsning. Enligt honom valdes tre nyanser av turkosblågrönt ut som grundfärg för hela filmproduktionen. Nyanserna har i första hand skapats med ett färgfiltergel på lamporna för att justera ljusets färg, och genom att använda rök som skapar ett mjukt disigt eller dammigt intryck beroende på om det är en exteriör eller interiör. Färgnyanser går även att programmera in på moderna ledlampor.

Flera av filmens scener är inspelade i Estland, till exempel är den judiska synagogans väggar ljust grönturkosa på fotot från inspelningens förberedelser medan de i den färdiga filmen ser mer ljust duvblågrå ut. Däremot är väggarna i polishäktet tydligt petroleumgröna, medan himlen lyser starkt mörkturkos i dimman och röken från fartyget när det avgår från hamnen i Helsingfors med de utvisade flyktingarna.

Även i huvudkaraktären Abraham Stillers burgna hem syns mörkturkosa färgnyanser. Annars går många scener i mörka, murriga färgtoner och duvgrått, med dova senapsgula nyanser som kontrast. Ibland dyker något rött upp som extra stark kontrast, exempelvis den vajande röda nazistflaggan med sitt hotfulla svarta hakkors.

En färg som inte stjäl fokus

Turkos är en färg som lär vara lätt att ljussätta under en filminspelning. Färgen ger djup och dimension i en bildkomposition, samtidigt som den väcker känslor av harmoni. Ur medicinsk synvinkel lär den turkosa färgen även sänka blodtrycket och hjärtfrekvensen.

Min hypotes är att den turkosa färgen blivit populär bland scenografer, kostymörer, filmfotografer och regissörer för att färgen kan nyanseras och kontrasteras samt användas i många olika slags miljöer – i såväl lantliga som i högrestånds interiörer och exteriörer. Färgen lär dessutom stimulera kreativiteten, vilket är ett plus under en inspelning. Färgnyanser kan också förstärkas i postproduktionens färgkorrigering, även i dokumentärfilmer.

Turkos tar inte fokus ifrån det som är viktigt: handling, karaktärer och dialog. Publiken blir inte distraherad av starka färger, utan kan lättare följa med i det som sker på bioduken eller tv-rutan. Det här är säkert anledningen till att den omtalade brittiska serien Adolescence (2025) flitigt använder turkosa nyanser i både kläder och miljöer. Publikens fokus måste fångas då de fyra avsnitten skildrar handlingen i en enda kameraåkning utan ett enda klipp.

I avsnitt 1 bär den häktade 13-åringen en petroleumfärgad t-shirt, och polisstationens och förhörsrummets väggar är turkosa. I avsnitt 2 är skolans dörr- och fönsterkarmar turkosa, liksom rummets väggar där poliserna förhör en elev. I avsnitt 3 bär psykologen en turkos skjorta, en dörr är turkos och väggarna i korridoren är delvis petroleumfärgade liksom väggarna i övervakningsrummet. Endast avsnitt 4 har knappt alls turkosa nyanser, förutom en petroleumfärgad vägg i föräldrarnas sovrum.

Min upplevelse är att turkos verkar vara en färg som syns mer i film och tv än i verkligheten.

Tydligt innehåll eller häftigt omslag

Så hur gick det för Yle Nyheters nya klädedräkt? Jo, Yle fick en hel del klagomål av sina tittare, som ondgjorde sig över att de fick huvudvärk, eller i värsta fall migrän, av den nya bakgrundsgrafiken. Yles ledande art director Juha Laukkanen försvarade sig i en artikel i Hufvudstadsbladet (22.9.2024) att det främst är äldre tittare som klagat och att den nya grafiken är anpassad för att unga tittare kräver ett snabbt och dynamiskt tempo.

Yle har dock tagit till sig kritiken. Grafiken har blivit långsammare i sitt tempo och inte lika grällt lila; de blåturkosa nyanserna har fått ta över. Men den skarpa skarven mellan färgerna som ibland uppstår i bakgrunden, då en inbjuden expert uttalar sig, är fortfarande störande och tar fokus från det som sägs. Varför inte behålla en och samma bakgrundsfärg då någon pratar?

Frågan är om Yle inte sköt över ribban med sin nya bakgrundsgrafik, då unga sällan konsumerar nyheter på tv utan i första hand på sociala medier. De som främst tittar på tv-nyheter är en äldre målgrupp som uppskattar lugna färger och ett bildtempo där innehållet är viktigast — inte omslaget.