Om diversitet i AV-branschen och Sinun Ciné

Den 35:te Esbo Ciné filmfestivalen gick av stapeln i slutet av sommaren. Även i år arrangerades Sinun Ciné (Din Ciné) – en tävling för studerande eller unga oetablerade filmskapare, vars filmidéer först får ett stöd i form av en workshop med mentorer för att därefter tävla under själva festivalen om 2 500 euro i utvecklingsstöd. Tävlingen, som arrangerats sedan 2022, är filmfestivalens sätt att lyfta fram och uppmuntra filmskapare och filmidéer som är underrepresenterade inom AV-branschen i Finland. I år valdes tolv deltagare ut av en jurygrupp från förbundet Finlands dramatiker och manusförfattare (Sunklo).

Som en av Sinun Cinés mentorer hade jag nöjet att i slutet av maj få bekanta mig med deltagarna och deras idéer. Engagerade unga med olika bakgrund, etnicitet och könsidentitet samlades till en workshop i Tapiola för att under en och en halv dag individuellt och i grupp stöta och blöta sina filmidéer. Det var spännande, intressanta och personliga idéer som presenterades i allt från tänkta kortfilmer, långfilmer, dokumentärfilmer till serier. Som exempel kan nämnas en dokumentärfilm om en afghansk bröllopsarrangör; en kortfilm om en somalisk son och far som möts i sorgen efter en död familjemedlem; en tv-serie om invandrarungdomar som sommarjobbar på ett åldringshem och konfronteras med gamlas ensamhet; en film om en kurdisk dansare som vill engagera sina åldrade föräldrar i en dansföreställning. Alla deltagarna var hängivna sina filmidéer och stämningen var öppen och tillåtande.

Diversitet i AV-branschen

Under själva tävlingsdagen den 23 augusti arrangerades även en paneldiskussion om diversitet i AV-branschen. Hur upplever och tolkar vi begreppet diversitet? Vilken typ av berättelser och karaktärsbeskrivningar representerar i dag mångfald? Varför och hur ska AV-branschen berikas av människor med olika bakgrund? Vilka berättelser och filmskapare behöver lyftas fram? Dessa frågeställningar togs upp av panelen som bestod av regissör/skådespelare Kaisa El Ramly, skådespelare/dansare Geoffrey Erista, regissör/producent Mazdak Nassir, och tidningen Voimas redaktör Iida Simes. Moderator för diskussionen var filmskapare Zagros Manuchar, som engagerats av Finlands filmregissörers förbund (SELO).

Så vad tänker man på när man hör ordet diversitet? Svaren från panelen var: människor från olika länder, språk, bakgrund, hudfärg, kön, ålder och utseende – en mix av allt möjligt samt att inte bli dömd eller diskriminerad. Det konstaterades att det i Finland inte finns många regissörer eller skådespelare med invandrarbakgrund, och att olika berättelser och människor borde tas mer i beaktande.

På frågan vad som förändrats under de senaste tio åren inom AV-branschen i Finland blev svaret från panelen att man ser fler olika typer av karaktärer på film, men att Finland fortfarande ligger efter andra länder i frågan om mångfald. Till exempel har Danmark och Sverige kommit längre med tanke på diversitet inom film och tv. Vi ser diversitet inom reklamen, men inte bland beslutsfattarna. De är fortfarande vita i en vit värld och det är svårare att få finansiering för mångfaldsberättelser. En förändring behöver ske bland beslutsfattarna, då det främst är vita, heterosexuella cis-män som fattar besluten.

Diversitet behöver skrivas in redan i manuset, ansåg panelen. I Finland är rollsättningen färgblind, det gör att även publiken blir färgblind. Geoffrey Erista uttryckte att han upplever sin hudfärg både som en styrka och en förbannelse, han önskar att rollsättare skulle tänka mera på vad en skådis kan gestalta på film och teater än på hens utseende. En skolad skådis kan spela många olika roller. ”Finland needs to catch up”, summerar Erista.

Offer eller skurk

Minoriteter ses inte som vanliga medborgare på film i Finland, utan som offer eller skurk. Misogyni och rasism spökar ännu, anser Kaisa El Ramly. Hon funderar alltid på vad som händer med en berättelse om en filmkaraktär ges motsatt kön eller etnicitet. Vilka spelar hjältarna, pionjärerna, förändrarna? Om du inte ser någon på film som liknar dig så är det som att du inte existerar, konstaterar El Ramly.

Det får mig att erinra den fortsatt stereotypa rollsättningen av finländare inom svensk film (såväl finnar som finlandssvenskar). Finlandssvenskar gestaltas ofta som en förnäm, förmögen överklass, trots att verkligheten ser annorlunda ut. Finsktalande finländare i sin tur får ofta spela skurkar eller försupen arbetarklass. Senast i den svenska Guldbaggebelönade filmen Paradiset brinner (2023) spelar Mitja Sirén en försupen, karaokediggande finne. 

Personligen upplever jag att britterna kommit längst vad gäller diversitet inom film och tv-serier. Som exempel kan nämnas den brittiska serien Tyst vittne, som även har karaktärer med olika handikapp.

Så vilka förändringar inom AV-branschen önskar vi? Panelen är enig om att inget förändras av att bara gilla inlägg på sociala medier. Och ”safe space”-anslag (som Esbo Ciné använder sig av) förändrar ingenting i den stora världen – bara i den lilla, i det rum man befinner sig i. Saker behöver förändras i verkligheten och på större arenor och globalt. Vems ansvar är det? Allas – som jobbar inom AV-branschen.

Sinun Ciné-tävlingens vinnare

Efter paneldiskussionen och en nervös kaffepaus för de tävlande var det dags att höra alla deltagarnas pitchar. Juryn bestod av Emilia Haukka – producent på produktionsbolaget Aamu, Juha Elomäki – distributör på Pirkanmaas filmcentrum, Taito Kawata – regissör för Netflix-serien Dance Brothers, och Veera Ojola – producent på finska Yle Drama.

Trots lite tekniskt strul gick alla pitch-framträdanden utmärkt, och juryn fick ett svårt uppdrag. Urvalskriterierna som juryn skulle ta i beaktande var: idéns originalitet, produktionslämplighet, dramaturgiska struktur och emotionella påverkan. Efter en spännande timme steg juryn upp på scenen och vinnarna utsågs. Två hedersomnämnande delades ut: ett gick till Hasina Fahim och Bella Meer för idén Mamuhäät, om Nordens enda afghanska bröllopsarrangör, som juryn ansåg kunde bli en glad, medryckande och färgsprakande dokumentär. Det andra hedersomnämnandet gick till Mukhtar Abdi och Zakariya Noor för tv-serieidén Karpe Diem, om ungdomar som sommarjobbar på ett åldringshem, som juryn ansåg kunde ge ett nytt perspektiv på kollisioner mellan generationer och kulturer samt berömde idéns sätt att gestalta ensamhet.

Årets Sinun Ciné-prisvinnare 2024 blev Yasmin Najjar för filmidén TJ 86, som vann utvecklingsstödet på 2 500 euro med motiveringen: ”Berättelsen om en ung kvinna, som upplevt krig som flyktingbarn, och som nu vill gör värnplikt, ger ett nytt perspektiv på både finsk militärtjänst och den inhemska krigsfilmsgenren. Filmidén har potential, den gestaltar krigets absurditet; hur det är en lek för vissa och verklighet för andra. Vi vill definitivt se idén utvecklas.”

Under intervjun efteråt berättar Yasmin Najjar att hon nyligen tagit en kandidatexamen med filmregi som huvudämne, och att hon nu påbörjat sina magistersstudier. Hon hittade information om tävlingen på Instagram och sökte för att kunna träna att pitcha och tävla om ett utvecklingsstöd. Hon säger att filmidén TJ 86 handlar om en frivillig beväring, en 19-årig finsk-palestinsk tjej som blir bestört över att de andra beväringarna inte tar värnplikten på allvar. Hon fick idén då hon själv gjorde värnplikt. ”Jag funderade mycket under värnplikten och insåg att andra inte gjorde det. Förståeligt nog ville de inte möta ett krig, så de maskerade det som en lek”, säger Yasmin Najjar som tillägger att hennes drivkraft var att kunna försvara sin familj och sitt nya hemland Finland.  

På frågan hur hon ska gå vidare med filmidén svarar Yasmin att mentorhandledningen gav ny kunskap, och att tävlingen gav inspiration att fortsätta utveckla idén till ett manus. Hennes plan är att först studera klart och sedan förhoppningsvis kunna långfilmsdebutera med TJ 86.Till sist får Yasmin frågan vad hon tycker om diversitet inom finländsk film. ”Jag tror att det finns många historier i Finland som ännu inte har berättats. Jag tror att vi kan skapa mer diversitet om vi fokuserar på vems berättelser vi ser och vem som berättar dem. Film är ett kraftfullt verktyg för att påverka”, summerar Yasmin innan hon skyndar till den officiella prisutdelningen, som delas ut av Wift Finlands ordförande Elina Knihtilä strax före filmfestivalens öppningsfilm.

---