Bild från ingången till en biosalong. En lila skylt med texten DOKKINO är utanför dörren.

DOKKINO introducerar dokumentärfilm till finlandssvenska skolbarn och ungdomar

Dokumentärfilmen har en speciell plats i mitt liv sedan jag i slutet av förra årtusendet begav mig till Gambia, på Afrikas västkust, för att göra min första dokumentärfilm. Den handlade om djembe-trummans magi med en åländsk musiker i huvudrollen. Det blev några dokumentärfilmer till innan jag fick en förfrågan om jag var intresserad av att starta en folkhögskoleutbildning inom media på City Folkhögskolan i Helsingfors. Det blev naturligtvis en dokumentärfilmslinje. 

Som en del av utbildningen besökte vi Helsingfors dokumentärfilmsfestival, DocPoint, tillsammans med våra elever varje år. Vi såg filmer, träffade filmskapare och deltog i föreläsningar. Dokumentärfilm ger oss inblickar i världar som vi annars inte skulle komma i kontakt med, breddar våra horisonter, utmanar och provocerar oss. För många av deltagarna var det ett omvälvande år där deras syn på vad dokumentärfilm är och kan vara öppnade upp för nya spännande möjligheter.

Nu när jag jobbar med att nå ut till skolbarn och ungdomar via DOKKINO, ger jag nya generationer möjligheten att bekanta sig med dokumentärfilmer. DOKKINO är ett ambulerande dokumentärfilmsevenemang som arrangerar visningar på biografer runt om i Finland. DOKKINO riktar sig till skolorna och är en del av DocPoints kärnverksamhet. Svenska DOKKINO är inne på sitt tredje verksamhetsår, jag tog över som producent för ett år sedan.

För att underlätta lärarnas arbete har jag tillsammans med olika organisationer arbetat fram ett läromedel som lärarna kan använda i klassen. En bra dokumentärfilm öppnar upp för intressanta och givande diskussioner, något som läromedlet hjälper till med.

Det är utmanande att hitta relevanta dokumentärfilmer som riktar sig till målgruppen 10-15 år. En annan utmaning har varit att nå ut till de svenska skolorna. Vi försöker skapa kontakter till kommunernas utbildnings- och kulturorgan för att tillsammans kunna erbjuda programmet kostnadsfritt till skolorna. På finskt håll är DOKKINO relativt välbekant sedan många år. I Svenskfinland bryter vi ny mark.

DOKKINO består av två helheter med tre korta dokumentärfilmer i vardera. En för mellanstadiet och en för högstadiet. Filmerna är textade både till svenska och finska, något som är bekant för de flesta biobesökare. Filmerna byts ut varje år och under DocPoint festivalen mötte DOKKINOs nya program sin publik för första gången. 

Det är intressant att följa med visningarna och se hur den unga publiken reagerar på filmerna. För många är det här första mötet med dokumentärfilm och för en del första gången de sitter i en biografsalong. De flesta barn och ungdomar som jag träffar associerar dokumentärfilm med natur- eller aktualitetsdokumentärer på tv. Dokumentärerna de får se under DOKKINO är internationella kreativa dokumentärer, där huvudpersonerna är i skolbarnens egen ålder, och skiljer sig ofta från normen de flesta är bekanta med. Det är dokumentärfilmer de inte kan se i något annat sammanhang.

När skrotbilstrallyt i dokumentären Smaken av bensin (2022), av Jess Kohl,  tar ett abrupt slut i en krasch, tystnar även de mest rastlösa i publiken. När det sedan diskuteras ivrigt om allt från att leva i olika kulturer, till hur ungdomarna själva kan påverka sin närmiljö och annat man just upplevt på den vita duken när man lämnar salens mörker, det är då jag inser värdet av det jag gör. Eventuellt bidrar det till att de blir lite mer ansvarsfulla unga vuxna, eller åtminstone har de fått en inblick i att dokumentärfilmer kommer i många skepnader.  

Ni kan bekanta er med DOKKINO på dokkino.fi/sv

Andra intressanta artiklar

Till vänster en bild från Österbottens Hjältar skylt tagen av Kyösti Linna. Till vänster en bild av gänget i Stuntfarmen tagen av Anna Betlehem.

Österbottens hjältar – i verkligheten och på fiktion

Kyösti Linna ger en inblick i skillnaderna mellan realityserier och dokuserier samt delar med sig av hans erfarenhet som inslagsproducent och utforska populariteten och framtidens potential för liknande program.

Bild på Eva-Maria Koskinen.

Ett oändligt hav av möjligheter

Eva-Maria Koskinen hör till den yngre generationen av finlandssvenska manusförfattare, och har just nu många järn i elden.

Yle logo i hörnet, texten the end framför en filmrulle.

Finns det en framtid för den finlandssvenska dramafilmen?

Viktor Granö belyser och diskuterar läget mot bakgrund av Svenska Yles beslut om att sluta finansiera kortfilmer.

Bild från inspelningen av Sawandi Groskind och Kim Ekbergs film XXL.foto Saarlotta Virri.

Konstnärlig frihet med film utan pengar

Det finns otaliga filmskapare som har börjat göra film med väldigt liten eller helt utan finansiering. Lågbudgetfilmen är ibland det enda alternativet för att överhuvudtaget kunna skapa ett verk.