Helsinki Script 2023 – En resumé

Deltagare under Helsink Script som sitter i blåa fåtöljer.
Deltagare under Helsinki Script på Teater Savoy i Helsingfors. Foto: Kimmo Brandt.

Den 8 juni arrangerades Helsinki script på teater Savoy i Helsingfors. Evenemanget är initierat av Liselott Forsman, verksam som CEO på Nordisk Film & TV Fond. Forsman är även Helsinki Scripts programdirektör sedan 2016 (med en paus under coronaåren). Evenemanget drivs av föreningen Fiction Finland ry, och årets största samarbetspartner var Helsingfors stad.

För 65 euro erbjöds ett gediget dagsprogram, som inleddes med en 45 minuters föreläsning av Tatjana Samopjan under rubriken Fire in the Eyes – From Generic to Authentic Storytelling. Tatjana Samopjan är en karismatisk och inspirerande talare som vet hur man fångar åhörarnas intresse. Starkast kvar i minnet stannar exemplen ur hennes eget liv som minderårig flykting från Sarajevo undan Bosnienkriget på 90-talet. Dessa verklighetsbilder kan även summera hennes budskap: att putsa glasögonen så att vi bättre ser de sanna historierna, och att inte se hela kullen med kycklingar utan den där ena kycklingen som är den du vill berätta om. I dag bombarderas vi med intryck och berättelser, vilket är som att proppa i sig flera hamburgare på raken. Det gäller att fokusera på det identiska och intressanta. För att kunna göra det behöver vi hitta lugnet och rensa hjärnan, något Samopjan berättade att hon lyckats med genom att vandra tre veckor i Georgien.

Årets evenemang hade därefter fokus på tv-serier, de flesta producerade för streamingkanaler. Totalt 21 gäster från Sverige, Norge, Danmark, Island, Storbritannien och USA samt Ukraina avlöste varandra på scenen, de flesta i panelsamtal och några ensamma. Förmiddagens rubriker löd: How Norwegian Drama Series Dared and Mad It, Beloved Actors as Intensive Script Writers, Developing Series with Nordic Peers.

Den troligen kändaste gästen var brittiska skådespelaren och komikern Sally Phillips, en av skaparna bakom Emmy-prisvinnande sketchkomedin Smack the Pony (1999-2003), en serie som även blev en stor favorit i Norden. Phillips är en sann komedienne som fick åhörarna att hålla andan när hon berättade om komediserien hon just nu skriver på, som hennes son med downs syndrom inspirerat till. När Smack the Pony gjordes ansågs kvinnor inte lika roliga som män. Det betyder att Philips & co krattat manegen för nuets kvinnliga komiker och sketchmanusförfattare, något som gärna kunde getts mer diskussionsutrymme.

Överlag var många av de nya tv-serierna som presenterades, och vars trailer visades, i genren science fiction eller framtidsdystopier. Ett exempel var sci-fi serien Next of Kin (2022), producerad av Bufo och skapad av Valerie Richter från Danmark som hittade sin samarbetspartner i finländska Minna Panjanen. Richter betonade att manusförfattare behöver samarbeta mer mellan de nordiska länderna; att det skulle vara bra med specifika nordiska träffar för manusförfattare för att kunna knyta kontakter kollegor emellan. I dag är så gott som alla tv-serier samproduktioner mellan olika länder. En diskussion om hur manusförfattare hittar finansiering för att utveckla manusidéer kunde även ha fokuserats på, med tanke på att evenemangets rubrik innehåller script (manus).

Efter lunchen, då deltagarna även snabbt försökte mingla, var eftermiddagens program minst lika fullspäckat om inte mer. Producent Kateryna Vyshnevska hade rest ändå från Kiev för att berätta om hur man utvecklat och producerat en fiktionsserie om kriget som pågår i Ukraina. Då kriget bröt ut blev nämligen det som tidigare gjorts i tv-väg helt meningslöst att göra, enligt Vyshnevska. Den internationellt producerade serien Those Who Stayed (2022) handlar om vad som händer med en som människa då ett krig bryter ut i ens hemland. Serien handlar om civilbefolkningen som stannar kvar, inte om de stridande vid fronten. Vyshnevska skulle gärna kunna getts mer tid att berätta om seriens tillblivelse och det komplexa i att fiktionalisera något som samtidigt händer i realtid i Ukraina. (En intressant jämförelse kunde ha varit med Finlands krigshistorietradition, som skrivits och filmatiserats först långt efter krigsslutet.) En angelägen frågeställning är även vem serien riktar sig till.

Paneldiskussionen som följde med experter inom den audiovisuella arenan, under rubriken AI-the Storytell of the Future, visade sig vara ett så komplicerat tema att det borde getts mer utrymme att debattera. Även publiken kunde getts möjlighet att delta med frågor och kommentarer. I panelen satt både AI-ivrare och AI-motståndare som tyvärr bara hann nudda vid frågeställningar som: hur påverkar AI upphovsrätten och lönen för manusförfattare? Kommer AI att konkurrera ut manusförfattare? Kommer AI att styra vem som ska få roller i en serie för att den ska bli kommersiellt framgångsrik? AI är ett teknikområde som utvecklas explosionsartat. Redan nu lär cirka 500 filmföretag i världen använda sig av AI, bl.a. för att snabba på research och översättningar inom film- och tv-branschen.

När brittiska manusförfattaren och teaterchefen David Farr äntrade scenen för att tala utifrån rubriken What next for drama creators in an era of Post Peak TV and AI? var troligen många av åhörarnas hjärnkontor fulla. Farr, som börjat sin karriär inom teatern, har en gedigen CV både som manusförfattare för film och tv samt som pjäsförfattare bland annat för Royal Shakespeare Company. Långfilmen Hanna (2011) som han varit med och skrivit manus till har nyligen utvecklats till en tv-serie, en process som skulle varit intressant att höra mer om liksom varför filmer utvecklas till serier.

Årets Helsinki Script avslutades med en fem minuters summering av moderator-producent Andrea Reuter, som uttryckte det med att: ”I feel like my head is too small, that my brain is popping out… it’s hard to wrap it into words.” Jag kan inte annat än hålla med henne, efter en fullmatad dag med många talare och programpunkter. Det är synd, då Helsinki Scripts teman var intressanta och angelägna samt långväga gäster gärna lyssnats till mer fördjupat. Publiken gavs inget utrymme att ställa frågor eller möjlighet att interagera med talarna, förutom under det korta minglet som blev framskjutet med tjugo minuter efter en lång och intensiv dag.

Helsinki Scripts hemsida: https://www.helsinkiscript.fi/

Sally Phillips iklädd en lila kavaj håller i ett färglatt paraply.
Sally Phillips. Foto: Kimmo Brandt.

Filmvision bad medlemmar i föreningen Manusförfattarnas gille (Käsikirjoittajien kilta) att ge feedback på Helsinki Script. De som gav feedback fick välja att göra det anonymt. (Kommentarerna är översatta från finska.)

”Helsinki Script bjöd på aktuella ämnen och exklusiva gäster. Utvärderat så här i efterhand kunde första passet ha lämnats till sista, då det var det överlägset bästa. Vissa paneldiskussioner gick på tomgång, och övriga paneldeltagare satt tysta under långa stunder, för att moderatorn fokuserade för länge på en sak i taget.”

”Jag upplevde att evenemanget var för fullpackat med talare, ingenting hann riktigt fördjupas, och under eftermiddagen var det svårt att koncentrera sig, eftersom det inte var några pauser efter lunchen och luften i salen blev unken. Jag hade önskat en fördjupning i några teman i stället för lite av allt. Dessutom, enligt mig, var det anmärkningsvärt att i ett evenemang med fokus på manus och manusförfattande så fick manusförfattarna ordet först på eftermiddagen. Det här är lite karikerat för nu räknade jag bort berömda Sally Phillips m.fl. eftersom titeln på deras programpunkt var Beloved Actor as Inventive Script Writers.”

”Programmet var utmärkt och aktuellt, allt intresserade mig. Jag blev glad över att kanske för första gången (?) medverkade en komediförfattare (Sally Phillips). Jag föreslår att det i framtiden ALLTID inkluderas en internationell komedi- eller dramakomediförfattare i programmet. Av flera anledningar: deras medverkan både diversifierar och (OBS!) lättar upp helheten. Överlag kan gästerna representera ett bredare genretänk. Trots de intressanta gästerna blev eftermiddagen väldigt lång, en kaffepaus hade skärpt koncentrationen. Angående modererandet skulle jag fästa uppmärksamhet på att de bästa moderatorerna eller intervjuarna är de som pratar väldigt lite. Att avbryta en gäst för att ge information om tidsschemat, eller för att relatera till en anekdot är dålig moderering.”

https://www.sunklo.fi/toiminta/kasikirjoittajien-kilta

Uppdaterat 3.7.2023, Filmvision fick även en feedback av en filmproducent från Sverige:

”Det var första gången för mig på Helsinki Script. Väldigt bra blandning på panelmedlemmar där det blev spännande samtal med både beställare från de olika kanalerna som berättade om hur de har jobbat och hur de jobbar idag. Mycket intressant att höra allas åsikter om farhågor och rättighetsdiskussioner om AI och dess snabba intåg i vår bransch. Att Tatjana Sampojan öppnade Helsinki script med sitt inspirerande tal som satte fingret på många viktiga saker som kreativitet, och att det unika inte går att ersätta med AI, var en så bra start på en väldigt inspirerande och tänkvärd dag. Jag kommer definitivt vilja komma på Helsinki Script 2024.”

Andra intressanta artiklar

Språket – en skådespelares arbetsredskap

”Ge mig en roll på finlandssvensk finska, tack! Eller så skriver jag en själv!”. Johan Fagerudd skriver om sin inställning till att skådespela på olika språk.

Skärmdump från yle arenan.

Vem får credit på YLE Arenan?

För en tid sedan diskuterades i Facebook-gruppen Film-, tv- och medieaktörer i Svenskfinland vem som avgör hur presentationstexten ska skrivas för produktioner som visas på Yle Arenan.

Bild från inspelning, flera människor står i en grupp med en kamera. Bild: privat.

Kan man studera film på distans?

En tredjeårsstuderandes tillbakablickar om att studera manus och regi mitt i en pandemi.

Ett collage av bilder från Filmvision Finland nummer 5.

Bästa läsare!

I det här numret har Filmvision Finland försökt lyfta fram synvinklar som mer sällan får plats i rampljuset.