Tankar från filmbranchens möte

Hur kan vi fortsätta göra film och tv i Österbotten?

– Tankar från branschmötet

Den fjärde mars gick filmbranschens stormöte av stapeln, den här gången på Ritz i Vasa. Jag har dragit mig för att skriva den här kolumnen eftersom jag upplever att jag har fler frågor än svar efter de diskussioner som fördes. Men låt oss börja i någon ände. 

Jag heter Elin Åsvik och äger tillsammans med Emilia Wik produktionsbolaget Flickorna Productions (Flickorna Ab). Vi har båda studerat på linjen Foto & klipp på Arcada i Helsingfors, och jobbat tillsammans redan innan studietiden. När vi utexaminerats (och jobbat ett år på vift i en husbil) valde vi att flytta hem till Österbotten eftersom vi såg stor utvecklingspotential då det kom till högkvalitativ media. Vi ville vara med och utveckla branschen i Österbotten tillsammans med de redan existerande aktörerna. 

I början av mars fick vi då träffa några av de andra aktörerna på filmbranschens stormöte i Vasa. Mötet skulle handla om hur vi kan fortsätta göra film och tv i Österbotten, men om jag får säga det, utan att trampa någon på tårna, så tyckte jag att samtalet blev spretigt och att vi tappade fokus. Enligt mig fördes två stora samtal parallellt och båda borde ha fått tid och uppmärksamhet. Vi diskuterade delvis film & tv, inspirerade av Tony Österholm från Iris Film, men fokuset hamnade snabbt på konstfilmens framtid. Jag upplevde att det var svårt att föra båda samtalen parallellt eftersom de båda ”formaten” delvis har helt olika finansiärer, olika behov av resurser och know how under produktion; olika forum och plattformar samt delvis olika slags publik. Båda behöver finnas, båda behöver få finansiering och delvis går formaten in i varandra, men samtalet blev spretigt. 

Angående finansiering kom det upp några saker jag vill lyfta fram. För det första vill jag påstå att det är helt upp till var och en av oss hur vi väljer att förhålla oss till de finansiärer som finns. Jag väljer att se dem som en tillgång, inte en besvikelse. Vi kan inte räkna med att de fonder och finansiärer som ger bidrag på svenska i Finland kan försörja oss, för deras tillgångar är tyvärr också begränsade. För det andra anser jag att vi helt kan slopa samtalet om att det går att göra bra film gratis. Jag håller med om att det handlar om rätt människor, en bra idé och starkt teamwork, men vill vi göra högkvalitativa produktioner – och framförallt på ett hållbart sätt – så krävs det fyrk. Och med det sagt betalar jag gärna lagenligt och redovisar ekonomin fast pappersarbete suger, för det garanterar ändå att alla får den lön de förtjänar och att vi kan bygga en hållbar framtid tillsammans. 

Ett annat stort tema som togs upp var att det inte finns något ”växthus” för dem som vill lära sig branschen. Alltså att det inte finns någon skola eller miljö där personer som är intresserade av branschen får lära sig på gräsrotsnivå. Det innebär i sin tur att branschen inte växer speciellt snabbt och att det kanske inte finns know how i framtiden. Jag har några tankar om det – knappast en lösning, men tankar. Här kommer de: Det är billigare i Österbotten än på många andra ställen. Det finns gott med utrymme att producera alla möjliga filmer och program. Finns det någon synergieffekt att hitta i det här? Jag tänker om man lockar produktioner till Österbotten, skapar det då en kulturell och ekonomisk grund för att kunna skapa egna långfilmer? För vi har absolut berättelser att berätta. Skulle större produktioner göras i Österbotten skulle det dessutom skapa ett ”växthus”. Det skulle automatiskt skapa möjligheter att lära sig, ”hands on”, på en produktion – det absolut bästa sättet att lära sig på! 

Här skulle jag då vilja infoga en slutkläm med en lösning, men jag vet inte vad lösningen är. Behövs det en filmkommission? Vem startar den med mig i så fall? Hur ska vi locka större produktioner till Österbotten? Och hur ska vi kunna fortsätta göra film och tv här? Som sagt, jag har inga svar, men jag fortsätter gärna diskussionen.


Porträttbild på Elin Åsvik. Foto av Emilia Wik.
Porträttbild på Elin Åsvik. Foto: Emilia Wik.

Elin Åsvik är verksam som producent och driver tillsammans med Emilia Wik produktionsbolaget Flickorna Productions (Flickorna Ab) i Vasa. Hon har studerat Film och media på Arcada i Helsingfors, med inriktning på Foto & klipp, och har nyligen flyttat tillbaka till Österbotten.

Foto: Föreningen film i Österbotten och Finlandssvenskt Filmcentrum

Till kännedom: Ett uppföljningsmöte arrangeras den 30 mars kl.18 på SÖU i Vasa. Arrangörer är Film i Österbotten och Finlandssvenskt filmcentrum.

Andra intressanta artiklar

Bild från inspelningen av Sawandi Groskind och Kim Ekbergs film XXL.foto Saarlotta Virri.

Konstnärlig frihet med film utan pengar

Det finns otaliga filmskapare som har börjat göra film med väldigt liten eller helt utan finansiering. Lågbudgetfilmen är ibland det enda alternativet för att överhuvudtaget kunna skapa ett verk.

Yles logo ovanpå en blå bakgrund.

Svenska YLEs sits förr och nu – historiska reflektioner och en suck

”I skrivande stund har Skådespelarförbundet utlyst en bojkott mot Yle. Det gäller pengar. När jag scrollar på facebook läser jag ett inlägg där en bekant regissör vill försvara Yle och public service mot hoten från dess politiska motståndare – samlingspartiet marknadsnissar och sannfinländska populister.”

Bild från inspelning, flera människor står i en grupp med en kamera. Bild: privat.

Kan man studera film på distans?

En tredjeårsstuderandes tillbakablickar om att studera manus och regi mitt i en pandemi.

Filminspelning av Koka Björn på Jackarby gård. Foto: Helena Nymark.

Bakom kulisserna – Rapport från en filminspelning på Jackarby gård

En titt bakom kulisserna för tv-serien Koka björn genom en intervju med Helena Nymark som var på plats under inspelningen.