Presentationsbild för Filmvision Finland nummer 2.

Bästa läsare!

Filmvision Finland presenterar härmed sitt andra webbnummer under temat “Vems är arenan?” Med arena menar vi den skådeplats, estrad, scen där filmskapares och mediekonstnärers verk ges synlighet. Den kan idag skifta från en biografduk, en tv-skärm, en mobiltelefon, eller en utställningslokal.

Rubriken syftar även på frågeställningen om vilka aktörer som lyfts fram i programmens presentationstexter på Yle Arenan. Efter en koll, på vem eller vilka som olika produktionsbolag presenterar i texterna, visade det sig att det fanns en stor variation. Vi ville ta reda på hur det förhåller sig; hur direktiven ser ut; vem som i slutändan bestämmer.

Mediekonstnärer är aktörer som sällan synliggörs på en större arena. Det har fått oss att undra över vad som egentligen är skillnaden mellan medie- och filmkonst? Varför har svenskspråkiga mediekonstnärer, som vunnit fina priser på filmfestivaler, inte blivit framlyfta i finlandssvensk media? Det är kanhända som Helen Korpak konstaterade i en recension i HBL 14.12.2022, om den pågående David Lynch-utställningen i Helsingfors, att konst (eller experimentell filmkonst för den delen) bara intresserar medierna om man är lika känd som Lynch eller Brad Pitt. Därför vill vi på Filmvision Finlands arena även lyfta fram bildkonstnärer som jobbar med rörlig bild och film. 

Gästskribenter i detta nummer är journalisten och dokumentärfilmaren Hanna Nordenswan, som i en essä reflekterar över vem som har rätt att berätta vilken historia på vilken arena. 

Vi har även glädjen att presentera två kolumner av Victoria Forsman och Gunilla Hemming. Victoria Forsman, som går tredje året på Yrkeshögskolan Arcadas film- och mediautbildning, reflekterar över hur studiearenan sett ut under pandemiåren och om sin framtida yrkesarena. 

Gunilla Hemming, med lång yrkeserfarenhet inom att skriva både för teater och tv, reflekterar – utifrån förra webb-numrets artikel om Svenska Yles strypta stöd till finlandssvensk kortfilm – över hur kulturpolitiken och det finlandssvenska medielandskapet såg ut förr och hur det ter sig att se ut i framtiden.

Med hopp om givande läsning!

Anna-Sofia Nylund & Camilla Roos

Filmvision Finlands ansvariga redaktörer

Andra intressanta artiklar

En skrivamaskin på ett bord. Foto: Camilla Roos,

I begynnelsen var ordet – sedan blev det film

Det är ofta manuset som det klagas på om en film inte blir bra, och om filmen blir bra är det ofta manusförfattaren som får minst kredit. Ja, ibland till och med glöms manusförfattaren bort att omnämnas!

Yles logo ovanpå en blå bakgrund.

Svenska YLEs sits förr och nu – historiska reflektioner och en suck

”I skrivande stund har Skådespelarförbundet utlyst en bojkott mot Yle. Det gäller pengar. När jag scrollar på facebook läser jag ett inlägg där en bekant regissör vill försvara Yle och public service mot hoten från dess politiska motståndare – samlingspartiet marknadsnissar och sannfinländska populister.”

Collage av bilder från Filmvision Finland nummer 3.

Bästa läsare!

Sommaren är runt hörnet men innan det passar vi på att publicera nummer 3 av Filmvision Finland. I det här numret har vi behandlat språk ur olika synvinklar; formspråk, filmspråk och språket i filmer.

Bild från inspelningen av Sawandi Groskind och Kim Ekbergs film XXL.foto Saarlotta Virri.

Konstnärlig frihet med film utan pengar

Det finns otaliga filmskapare som har börjat göra film med väldigt liten eller helt utan finansiering. Lågbudgetfilmen är ibland det enda alternativet för att överhuvudtaget kunna skapa ett verk.