Rose-Marie Strand. Foto: Camilla Roos.

A Finnish Film Affair 2023 – Genom ögonen på en svensk inköpare

I år var det den tolfte upplagan av The Finnish Film Affair. Jag har som inköpare på Folkets Bio deltagit de fem sista åren. 2020 års upplaga var ju av förklarliga skäl online men i övrigt har jag följt projekten live, nätverkat och lyssnat på pitchar, föreläsningar, sett på film på fantastiska bio Rex, deltagit i workshops och inte minst bastufrossat på Löyly. 

Årets upplaga inleddes med fokus på finska tv-serier, helt olika genrer, och allt från miniserier till hela säsonger, alla med ett nytt och eget grepp och perspektiv.

Jag hoppas kunna se minst tre av dessa pitchade serier på svensk tv: The boy next door, som utvecklas av Eva-Maria Koskinen och produceras av Aamu Film Company. Historien handlar om Linnea, 31 år, som plötsligt får se sin stora ungdomskärlek, Silas, på tv. Linnea var då 11 år, och Silas hennes 16-åriga soulmate samt hennes storasysters pojkvän. Det är en miniserie som handlar om två familjer och ett stort tabu i vår tid: unga pojkar som är sexuellt attraherade av småflickor.

The whorytale, en serie utvecklad av Laura Gustafsson, Malin Nyqvist och Oskari Sipola i produktion av Welhofilmi och Veli Studio. En animation- och  genreöverskridande serie om 8 x 30 minuter med genre-element från komedi, horror, fantasy och action. Vi får möta en medelålders mytologisk gudinna och två modiga kvinnor som bestämmer sig för att tillsammans bekämpa förtryck, i första hand det patriarkala. Serien är baserad på den finska kultnovellen Huorasatu från 2011 av Laura Gustafsson.

Supporting Actor, ett projekt på 8 x 24 minuters avsnitt, utvecklat av Niklas Lindgren och producerat av Max Malka på Endemol Shine Finland. Serien  handlar om Aki Kurki, en välkänd och duktig skådespelare som är trött på att alltid få biroller. Han blir mer och mer övertygad om att det beror på att det vilar en förbannelse över honom. Han blir helt besatt av att ta reda på vem som satt förbannelsen på honom och varför.

I övrigt var det ett brett utbud av filmer i sektionerna Fiction in progress, Fiction in development och Documentaries. 

I serien Fiction in Progress and development fastnade jag för tre filmer. Den första var barnfilmen Itty Bitty Princess, (orig. Prinsessa Pikkiriikki) utvecklad av Tuuli Kanervankallio och Hannele Lampela, i produktion av Tia Ståhlberg/Helsinki-Filmi. Filmen handlar om prinsessan Itty Bitty som helt sonika flyttar hemifrån när hon får reda på att hennes lillebror, när han föds vill säga, kommer att flytta in i hennes rum.

Den andra filmen, The Missile utvecklad av Mia Tervo, producerad av Kaisla Viitala och Daniel Kuitinen på Elokuvayhtiö Komeetta och Stellar Film. Det är en film om den osannolika historien om när en sovjetisk missil slog ned i finska Lappland 1984. De finska myndigheterna mörkade historien, men det lokala bageriet började baka missilbakelser. En komedi och en politisk satir om Finland i skuggan av det stora mäktiga Sovjet.

Den tredje filmen, Earth song, utvecklad av Erol Mintas och Mikkon Viljanen i produktion av Sons of Lumière och Elemag Pictures. I fokus står en familj med kurdiska rötter som, likt många i diasporan, har familjemedlemmar spridda över hela världen – i det här fallet i Sverige och Finland. Huvudperson Ronjin, en 40-årig kvinna som jobbar för Läkare utan gränser, talar inte om för sin dotter att hon är adopterad. Det är en film om familjeband och familjehemligheter.

I kategorin Documentaries in development fastnade jag för: The Art of Reindeer Racing, utvecklad av Mervi Junkonen i samproduktion med Illume Ltd i Finland och Ginestra Film i Sverige. Filmen handlar om Catlyn, 13 år, som bor i finska Lappland. Hon är en tyst och försiktig flicka som mot alla odds blir uppslukad av att köra rensläde och tävla i sporten. Hennes mentor och tränare blir grannen Sari Kettunen, som innehar mästerskapstiteln från Reindeer Spring Cup 2022.

I Sverige har vi nyligen haft premiär av Höstlöv som faller (orig. Kuolleet lehdet, 2023) och har nu Kaurismäkifeber. Sveriges Radio förutspår en slags höstens Barbenheimer, som nu kallas för Kaurismoody.

Självklart avslutade jag min Helsingforsvistelse på Kaurusmäkis pub B-Side Bar i Teurastamo (ett gammalt slakteriområde i Helsingfors). Flera scener från Höstlöv som faller hade spelats in på baren, så jag och mitt sällskap fick känna oss lite som Kaurismäkikaraktärer. 

Folkets Bio ser fram emot nya finska filmer till våren: Fyra små vuxna (orig. Neljä pientä aikuista 2023), Family Time (orig. Mummola, 2023) och Snot & Splash (orig. Räkä ja Roiskis, 2023) och hoppas att några av de filmer som presenterades på A Finnish Film Affair också når de svenska biograferna under åren som kommer. 

Tack Helsingfors Finnish Film Affair och Leve Kärlek & Anarki filmfestivalen! Ses nästa år!

Andra intressanta artiklar

Collage av bilder från Filmvision Finland nummer 3.

Bästa läsare!

Sommaren är runt hörnet men innan det passar vi på att publicera nummer 3 av Filmvision Finland. I det här numret har vi behandlat språk ur olika synvinklar; formspråk, filmspråk och språket i filmer.

Kritiken finns inte i ett vakuum, den är en del av ett system, ett kretslopp. Foto: Maghradze ph.

Att göra sig helt öppen för det verk man har framför sig

Den kritiska textens värde är inte beroende av hur läsaren agerar, utan vilka tankar den väcker. Men det räcker inte att kritikern tar kritiken på allvar, för om ingen läser har vi ingen att skriva för. Är det skäl att ställa sig fråga: hur mår filmkritiken?

Bild från ingången till en biosalong. En lila skylt med texten DOKKINO är utanför dörren.

DOKKINO introducerar dokumentärfilm till finlandssvenska skolbarn och ungdomar

DOKKINO, ett ambulerande dokumentärfilmsevenemang som arrangerar visningar på biografer runt om i Finland.

Neljän päivän läheisyys, Bild: Katri Naukkarinen.

Film är teaterns nya skådespelare

Att använda film på teater var en stor boom runt 2010-talet, men fortfarande finns video som element i teaterföreställningar kvar.