Bästa läsare!

Ett collage av bilder från Filmvision Finland nummer 5.

Vintern är här, och med den isande kyla och snö i en redan annars kylig värld. I väntan på julen hoppas vi att ett nytt nummer av Filmvision Finland ska lysa upp i mörkret. Så värm glöggen och kryp upp i soffan för en lässtund!

I det här numret har vi försökt lyfta fram synvinklar som mer sällan får plats i rampljuset.

Vår skribent Martina Moliis-Mellberg funderar i en essä över filmkritikens varande och icke-varande samt vad det innebär som yrkesroll. Redaktör Anna-Sofia Nylund har bekantat sig med filmproducenten Oskar Forstén, som i januari kommer att ta över positionen som filmkonsulent på AVEK, medan Camilla Roos har fått en intressant inblick bakom kulisserna på en filminspelning. Genom Helena Nymark, som tillhör släkten som äger Jackarby gård, får vi veta hur det gick till när ett helt filmteam invaderade gården för att spela in scener till den kommande tv-serien Koka björn

Det här numrets gästkolumnist är Finlandssvenskt filmcentrums nya verksamhetsledare Mikaela Westerlund, som berättar om organisationens verksamhet och om sina drömmars fysiska filmcentrum. Och vilken filmälskare skulle inte vilja ha en knytpunkt där man kan se sin önskefilm och diskutera film med likasinnade!

Med önskan om en GOD JUL och ett gott nytt filmår 2024!

Redaktionen

Andra intressanta artiklar

Ett collage av bilder från Filmvision Finland nummer 5.

Bästa läsare!

I det här numret har Filmvision Finland försökt lyfta fram synvinklar som mer sällan får plats i rampljuset.

Stillbild ur filmen Ellipsis av Marjo Levlin.

Medie- eller filmkonst? Var placerar vi mediekonstnärerna?

När vi talar om film finns det aktörer vi ofta glömmer bort, nämligen mediekonstnärer eller bildkonstnärer som jobbar med rörlig bild. Det kan kännas oklart vad mediekonst är och vem som kategoriseras som sådan.

Bild från "Under olivträden" (1994), Abbas Kiarostami.

Metafilmens formspråk – en lek med sanningen

Gränsen mellan sanning och fiktion i en essä om metafilmens formspråk. ”När det gäller metafilm finns magin också i det man föreställer sig händer utanför filmen.”

Stillbild ur filmen Charukake Beja. Bild: Haliz Yosef.

Att dekonstruera sin bakgrund

När Haliz Yosef var sju år gammal sa hen åt sin bror: “Nu talar vi inte kurdiska mera utan bara svenska”. Det är någonting hen ångrat i efterhand. Nu behandlar Haliz sin kulturella identitet, sitt språk och sina minnen i sin konst.